Jag har lånat denna av A. Fylld till bredden med fantastiskt rara idéer på dikter och texter, intervjuer och påminnelser, hur du helt enkelt ska komma igång med att sätta ord på pappret.
Jag visste dock redan från början att den för mig inte skulle uppfylla det syfte jag så innerligt hoppades på. Det känns som om jag aldrig lär mig av ren blåögdhet att en sak som en bok, inte kan göra spärrarna fjäderlätta igen. Det är ett vanligt misstag man gör, projicerar lösningen på ett ting du egentligen vet innerst inne aldrig kommer verka på det du verkligen behöver och istället står du som ett fån med salt på kinderna och tappar greppet ytterligare om något du vet är förlorat.
Jag har rivit sönder och slitit i mig själv så länge att jag förintat delar av mig själv som jag nu desperat försöker finna igen. Men jag vet innerst inne att det är sen länge dött. Och vi vet att det som är dött inte kan resa sig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar