Headache

Klantig som jag är har jag gått och fått hjärnskakning, har legat på akuten i x antal timmar. Därför kommer det mest troligt inte bli så mycket kreativ under de kommande dagarna, eftersom jag måste vila. Men vi får se om jag kan hålla mig!

Linnéa Ingrid

Konstruktion pågår

Just nu håller jag bara på och trixar och konstruerar ihop mönster, vilket inte är det roligaste att titta på som utomstående.

Men det ser i vilket fall ut såhär under den större delen av konstruktionen - alltså efter skissningen.

Det börjar i alla fall att ta sig nu, jag börjar komma igång på riktigt och det är oftast det som faktiskt tar längst tid i många projekt - att helt enkelt komma igång.

Linnéa Ingrid

Make it work.

Ibland handlar det inte om att man inte har inspiration. Ibland är man bara trött. Just så är jag nu, jag har en massa idéer och tankar som springer runt - men jag är trött. Jag är helt enkelt för trött för att vara kreativ! En sak som är bra för humör som det här är Project runway.

Fördomen om att designintresserade älskar Project Runway stämmer fullt in på mig. Jag har börjat se om från allra första avsnittet och min kärlek för Austin Scarlett har växt fram igen, som legat glömd i ett hörn av mitt hjärta, men nu låter jag den blomma igen. Jag tycker han är helt fantastisk. Som de flesta mest troligt vet så vann inte Scarlett (det smärtade i hjärtat på mig!) men hans karriär dog inte där. Efter Project Runway gjorde han egna coutute-kollektioner under 2005-2006, men i början på 2006 tillkännagavs det att han tagit platsen som creative director över Kenneth Pool och har jobbat där sen dess. Där har han gjort fantastiska skapelser som bröllopsklänningen nedan.

Alla säsonger och avsnitt finns att titta på online här. Fungerar perfekt till alla tillfällen då tid behöver spillas, när bakfyllan är allt för påtaglig, närinspirationen har fallit - eller när man bara är för lat för något annat.

Linnéa Ingrid

försmak av vad som komma skall.

Det här är en av de första skisserna jag gjort till 1700-1800-tals projektet...




Dock är det långt kvar, det här är som sagt en första skissning.

Skissningen är en av de sakerna jag är mest osäker på. Jag har inte funnit min stil och kan inte hjälpa att jag avundas dem som har funnit sin stil och gör den så bra att jag blir helt knäsvag. Dem som kan använda akvarell mer än i syftet att visa färg som jag. Vissa är helt fantastiska.

Linnéa Ingrid

let them eat cake.

Nu börjar vi helt om på nytt, det känns bra. Allt har varit som ett enda knutigt garnnystan, men mycket börjar nu trassla upp sig.
Jag känner mig redo att ta tag i något nytt. Just detta projektet är jag extra exalterad över, då jag är väldigt förtjust i temat och vet redan i mitt huvud vad jag vill göra! Det kommer vara nytt men fortfarande ett familjärt område för mig, vilket känns bra - som att jag kastar mig in med mjukstart.

Vi har börjat på ett nytt projekt i skolan, även detta med epok-tema (när ska dem ge sig med tidsperioderna!) och denna gång är det 1700-1800-tal. Det finns hur mycket som helst att ta inspiration ifrån, detta är till exempel Marie Antoinette, Gustav III, Jane Austen.

Ett par av mina inspirationsbilder!





Helt underbara tider!

Linnéa Ingrid

Ibland behövs det bara en rad.

Jag fick ett sms från min mamma:

"Läste din blogg, det är starkt och modigt det du skrev den 7 oktober ."

(mitt att tveka-inlägg.)

Det gjorde min dag. Ibland är det allt som behövs.

Foxyfox.

Äntligen!
Finally!
Finalement!

Min svarta jacka i sammet, med 1600-talsinspiration är nu klar. Det är en lättnad som lyfts från mina axlar! Det dryper av blod, svett och slarv i sömmarna. Det har varit ett hemskt projekt, jag var inte inne i det fullt ut när jag började med den och det slår tillbaka! Men nu är den klar och ska gömmas längst ner i lådan. Jag har lärt mig ofantligt mycket av detta projekt, det var trots allt min första jacka.
Jag kommer nog inte vara lika rädd nästa gång jag bestämmer mig för att göra en jacka - men det kommer nog ta ett tag innan jag ens kommer på den tanken!Jag tror min vita pudel vid namn kreativitet börjar sakta komma tillbaka. Hon har i alla fall börjat nosa i rätt kvarter.

Linnéa Ingrid

att tveka.

Det här med att tveka. Den gnagande undran som jag just nu har i min mage, som jag tror alla kan känna igen, som inte vetat vart deras liv tar vägen.

Ibland, som alla andra, tappar jag kreativiteten och skaparglädjen. Den hoppar inte på bussen med mig, stannar i sängen och tar sovmorgon, eller stannar ute och dansar är jag traskar hemåt. Den flög iväg likt en diorballongsamling och det enda jag kan göra är att se på hur allt som gör mitt liv till mitt, flyga sin kos. I vilket fall som helst stannar den inte med mig.
Dessa tider är några av dem allra värsta. Det ekar tomt och jag lämnas ensam med en undran om vem jag egentligen är.

Idag är en sådan dag.

Allt känns lika tomt som kaféernas uteserveringar i november. Tunga tankar som väger mer än vad min kropp orkar bära på.

Det hela slutar med mig framför datorn in på småtimmarna och gräma mig över allt jag gjort, som jag önskar jag brände innan någon annan ens sett det. Gräva ner det och hoppas på att det aldrig återuppstår.

Som vattnet till min pasta bubblar alla frågor över, den ena tyngre än den andra. Vad håller jag egentligen på med? Varför är jag här, varför gör jag det här om dagarna, hon är så mycket bättre än mig, jag borde sluta, jag kan ingenting, ingenting, inget värt visa, inget värt visa, slutaslutaslutageuppgeuppgeupp.

Men jag vet, någonstans i magtrakten finns det något som vet att det hela går över. Att jag en dag vaknar upp och finner att det ligger alldeles bredvid mig igen, precis som det borde. Och alla de tunga frågor, hopplösheten, tårarna som jag lämnat som glasspillror runt omkring mig, har blivit bortforslade som av en en stormvåg. Men när jag nu väl sitter här, framför datorn med tankar som går i stil med; borde jag slänga allt i havet eller bränna bål på gården? så når inte den vetskapen riktigt fram. Det enda jag vill göra är att ringa min lärare, sluta min utbildning, slänga symaskinen åt väders, aldrig röra en penna eller papper igen, om det inte är för att skriva på papper om mina nya arbetsvillkor som Sörby skolans nya städerska.
Men istället tar jag ett djupt andetag, ska kravla mig bort till köket för att göra en kopp te, och lägga mig för att förmultna med en bok i ett försök att dämpa och bara hoppas att det kommer infinna sig där igen imorgon, likt en liten vit pudel som står utanför min dörr som bara vill kelas med.

Book lovers never go to bed alone.

Det finns inget som inspirerar mig mer än det här.

Finbesök

Igår kväll fick jag riktigt finbesök, nämligen Alexander som mellanlandade i Malmö på sin resa till Köpenhamn. Vi åt midnattsfalafel vid ån och det hela var himla fint. Idag traskade vi runt litet på stan innan han var tvungen att ta tåget vidare.


Alexander i egen hög person, provade glasögon med flaskbottenglas.


Jag själv in action på Gustava adolfs torg efter lunchen. Alexander påpekade att det var betydligt varmare i Malmö än i Örebro vilket jag tycker är himla skönt. Värmen får stanna så länge den vill och jag ska njuta till sista strålen!


Jag invigde en ny klänning idag dessutom, som jag sydde klart så sent som igår eftermiddag. Detta är en av mina så kallade "lata" klänningar. Den är gjord efter ett grundmönster jag sytt och det enda jag ändrar är urringningen. Dock kunde jag varit lite mer djärv med insnitten, den är lite puffig i överdelen vilket jag inte är van vid, men det fungerar ju det också!


Dessutom, vem vill inte ha en klänning med övergödda fåglar på? Tyget kommer från IKEA och kostar 25 kronor metern!

Linnéa Ingrid

Från tyg till plagg

Jag skrev ett inlägg om alla dessa tyger jag köpte som skulle bli en del av min nya höstgarderob. Det här har jag gjort hittills!

Det blev en svart midjehög pennkjol och en krämvit blus i microsatin.

Toppen blev jag riktigt nöjd med, den kommer jag kunna ha till allt och jag tycker den är lagom retroinspirerad.

Linnéa Ingrid