Inspiration

Älskade Amanda är här för att stanna och vi har spenderat praktiskt taget all tid tillsammans de senaste dagarna vilket gjort att allt som har med bloggen att göra har lagts på is. Men nu har jag så mycket inspiration att jag inte vet vart jag ska ta vägen och det mest perfekta är ju att jag nu har Amanda som evig modell.

Dessutom har jag skrivit mycket då vi har många historiska arbeten som måste lämnas in praktiskt taget alla på en gång. Men tack vare detta har jag helt snöat in mig på 1870-1890. Höjden av elegans och jag känner att kvällen kommer gå åt att skissa och formulera.

Höjden av elegans.

Linnéa Ingrid

Den oväntade accessoaren

Den mest otippade accessoaren jag sett på senare dar är just strumphållaren. Då menar jag inte sådana som vi använder för att hålla upp våra strumpor av nylon och silke, utan sådana som männen bar förr för att hålla upp sina strumpor.

Jag måste säga att jag tycker det ser ofantligt snyggt ut! På ett udda vis.
Inspirationsbilden kommer från en väldigt söt blogg vad namn La Meow

Man kan köpa sitt egna par av SWANclothing som har sin butik på Etsy här.

Linnéa Ingrid

Mimmi Pigg för en kväll

Ja, vad ska man göra när man egentligen borde skriva tills fingrarna stelnar men man försöker göra sig upptagen med annat? Ikväll blev det en rosettknut! Även om det bara är hemmakväll med filmmys. Jag fick en enorm lust att göra v-tecken för ögat och skrika "-KAWAII!!" med ett enormt hysteriskt leende.

Linnéa Ingrid

Som jag skrivit i bloggen innan så vill jag spy galla på allt som har med årsskiften och alla dessa listor, jämförelser, årssammandrag, den plötsliga hets att mäta sina framgångar och sin tid. Men jag måste säga att jag nu såhär i början av året är rätt lyrisk för mycket som komma skall. Den bitterheten som rann genom mina vener likt ett gift börjar sakta sippra ur. Omedveten detox kanske. Jag har funnit mycket jag tappat på vägen som jag inte varit beredd på att lämna än. Men nu är det tillbaka.

Jag menar inte alls på några sätt och vis att jag upplevt en förändring värd att nämna, utan mer ett eget uppvaknande som sakta men säkert smugit sig på. Nu är det på många sätt och vis kristallklart, men jag har mycket att ta tag i för att göra saker till verklighet. Den energin har jag inte haft på mer än ett halvår, men nu är den tillbaka.

Jag åker snart till Malmö. Sen kommer Amanda för att stanna och Alexander kommer på prövotid.

Nu ser vi året 2010 som året då vi hoppar, satsar, inte låter tiden rinna mellan fingrarna. Ingen mer ånger.

It's what I love her for,

Nu igen det här med andras kreativitet. Görel håller på att pussla ihop ett enormt projekt med tema science-fiction (Data från Star Trek TNG är en sorts gemensam våt dröm of ours) Så missa inte att följa utvecklingen av det hela, det ska i alla fall jag göra!

och ni har väl inte missat att Sofie Violett även har skaffat en alldeles egen hemsida?

Det här får det att krypa i hela kroppen på mig, vill riva ut allt det gamla och göra något eget, något nytt!

Linnéa Ingrid

Finfika
Amanda bjöd hem mig och Hans-Peter på tebjudning idag. Dagen till ära tog jag på mig finklänningen som jag fick som tack för hjälpen.

Mycket mysigt!

Linnéa Ingrid

Min syster och familj var här i ett par dagar och min syster gav mig precis sådan energi jag behövde. Hon är sådär fasligt duktig på att rita och måla och är superkreativ. Hon hjälpte mig litet i min nya start och nu sitter jag och nöter och försöker finna min stil i skissandet.

Kaneldamen, mitt nya ansikte utåt! Gjord av min syster som även hon har en blogg, här

Julledigheten får en helt annan känsla när man flyttat ifrån sin hemstad. Jag likt många av mina närmsta vänner gjort det senaste året. När alla helt plötsligt kommer tillbaka till samma plats där allt började är det som gjort för konflikter. Det du trodde var dött och begravet sedan länge, har sina sätt att grävas upp, upp till ytan med en kraft du inte trodde var möjlig. Gammalt groll, gammal kärlek, brustna hjärtan, tonårsförvirring du trodde du lämnat och kommit över - allt är nu helt plötsligt tillbaka. Vilket har gjort att den här tiden för mig varit både helt underbar och emotionellt utmattande.

Dessutom att årsskiftet alltid är en väldigt ostabil period för mig i mitt liv. Det är som att alla helt plötsligt mäter sin tid, sina framgångar, sitt hopp om framtiden. och det enda jag kan framkalla är tårar. Jag har en stark fobi mot det hela.

På detta fick jag även magkatarr precis innan jul, vilket inte heller gjorde saken bättre. Eller det faktum att något hände med min kropp som jag fortfarande inte är helt säker på vad det var, men jag kunde inte gå eller stå upp på flera dygn.

Jag vill härifrån illa kvickt samtidigt vill jag stanna under täcket och låtsas som om ingenting har hänt.

Det var länge sedan jag kände att jag gjorde något bra. Något alls. Jag har trampat runt i en cirkel runt min axel. Trampat upp ett spår jag inte kommer ur. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag letar efter kraften och styrkan inom mig att ta tag i det, göra något. Jag hoppas jag hittar den snart. Mycket snart.

Även om jag inte finner kraften så kommer ni verkligen se nya tag. Jag lovar er.

Nu ska jag fortsätta plåstra om mitt brustna hjärta som aldrig vill läka.

Linnéa Ingrid